Berättelser om personer i och runt Helsingborg Marathon

HBGM Stories

Tusentals löpare har sprungit genom vackra Helsingborg sedan starten av Helsingborg Marathon 2014. Lika många spännande och intressant historier finns det att berätta om dessa löpare. Varje löpare bär på sin unika berättelse och vi har valt att lyfta fram några som vi känner till och vill förmedla till er.

Disa Hedman – superkvinnan som reste sig från helvetet

Helvetet tog sin start 2005 med Disas första Pneumothorax (lungkollaps). Då var den yngsta sonen bara 2 månader. Ett år senare var det dags igen för Pneumothorax nummer två och i slutet av 2007 kom en ännu större chock – bröstcancer. – Min första tanke vid cancerbeskedet var YES, nu ska jag äntligen bli riktigt smal. En lång och tuff behandling tog sin start men Disa blev frisk. Där kunde kanske historien ha slutat lyckligt men svårigheterna fortsatte. Två år efter bröstcancern kom den tredje Pneumothoraxen och läkarna fick klistra fast det som fanns kvar av vänstra lungan i bröstkorgen för att den inte skulle kollapsa fler gånger.

Fyra år senare gick hon in i väggen. – Jag har en drivkraft framåt och för att min familj och mina vänner inte skulle behöva lida nonchalerade jag mig själv och fick inte den återhämtning jag behövde. Jag gick in i väggen av för mycket jobb. Jag ville ta igen det jag missat under sjukdomen. Jag kände en skuld mot jobbet. Astma och artros kom som på beställning och 2018 gav läkaren mig ett alternativ – gå ner i vikt och medicineras för att orka med värken. Jag ville hitta ett annat alternativ. Tillsammans med läkare och naprapat bestämde jag att det nu var det dags att börja träna. Jag hade vid den tiden ingen god relation till löpning utan det var någon min man höll på med. Det var otroligt jobbigt i början med värk både av träningen och från sjukdomarna men tillslut vände det. Jag kunde börja springa för min egen skull och för att rensa huvudet. Löpningen hjälpte min kropp att hitta tillbaka och som en bonus gick jag ner 21 kg. Löpningen hjälper både min kropp och knopp att må bra.

Under sommaren 2019 hängde Disa med på provlöpningen av Helsingborg Halvmaratonbanan med “alla ska med gänget” – Ingen trodde att jag skulle klara det, men jag hankade mig runt på ren vilja. Där och då bestämde jag mig för att springa Helsingborg Halvmaraton samma år, mest för att ingen trodde på mig. Loppet blev som en personlig avslutning där jag lämnade allt hemskt som varit bakom mig och samtidigt en start för mitt nya friska jag. Målbilden från loppet betyder otroligt mycket för mig.

Christian brinner för barn med funktionsvariationer

Christian levde ett destruktivt liv, rökte och vägde nästan 30 kg mer än idag. 2011 var han på en hälsokontroll genom arbetet och sjuksköterskan var ärlig men brutal när hon totalsågade hans dåvarande “form”. Hon tyckte att han behövde börja röra på sig och helst jogga. Christian drog direkt iväg och köpte ett par walking/jogging skor och stack ut och sprang 10 km. Sedan dess är han en löpare.

– Men min bakgrund (läs Magasin Spring från 2015) och med min personlighet betyder löpningen överlevnad – mitt främsta verktyg för att ha kontroll. Jag tillhör absolut inte dem som springer för att njuta och jag kommer nog aldrig att tycka om morgonpass men jag gör det ändå. Något driver mig till det och så länge det drivet finns har jag även kontroll över mig själv och känner mig glad.

– Min son Max har autism och eftersom jag är idrottsintresserad testade vi flera olika idrotter men den oftast så fyrkantiga strukturerna som finns i “vanliga” lag fungerade inte för honom. Genom en god vän i innebandyklubben Landskrona Falcons fick vi möjlighet att starta ett lag för barn med funktionsvariationer.

– Jag tycker att idrotten och föreningarna har missat en viktig grupp i samhället som redan möter stora svårigheter dagligen. Jag ser gärna att fler erbjuder denna träning. Många är nog rädda för att misslyckas eller att inte veta hur man ska göra men vi som kan delar gärna med oss av våra erfarenheter. Att se glädjen hos barnen när dom får idrotta på sina villkor och efter sina förutsättningar gör mig så glad och jag känner att vi har lyckats.

– Det var en häftig upplevelse och en dröm att springa i mål på Helsingborg Halvmaraton tillsammans med Max – Sveriges finaste målgång tillsammans med den som betyder mest för mig i hela världen. För Max var det en cool upplevelse, att han vågade trots höga ljud och mycket folk. Det är de små framstegen man som förälder blir lycklig av.

Carina fann kärleken till löpningen genom Team Tvilling

Sommaren 2015 beslutade sig Carina för att börja springa. Hennes mål var att klara 10 kilometer men viktigast var att hitta en anledning till att springa. Carina som aldrig tidigare haft någon närmare kontakt med funktionshindrade personer hittade Team Tvilling och en helt ny fantastisk gemenskap hittades.

– Innan jag hann reagera hade jag lärt mig att springa 10 km och var anmäld och redo att springa mitt allra första halvmaraton tillsammans med mina nya vänner i Team Tvilling, alla iklädda nyonfärgade tröjor.

På våren 2016 mötte Carina Jakob, en ung man på 20 år som helt stal hennes hjärta. Detta blev begynnelsen till en fantastisk vänskap. De deltog i lopp över hela Danmark och han reste till Berlin för att heja på Carina när jag sprang där och han har krossade henne på otaliga bowlingmatcher.

– Jakob har alltid varit ledsen för att han inte har kunnat delta på lopp utanför Danmark säger Carina. Därför tog vi kontakt med Helsingborg Marathon inför 2019 års lopp då vi hört mycket gott om loppet och redan hade en förkärlek till staden på andra sidan Öresund. Jag och Steen Mondrup (grundare av Team Tvilling) träffade tävlingsledarna för Helsingborg Marathon i januari 2019 och direkt kände vi att detta är ett evenemang vi vill vara med på. Vi deltog första gången under 2019 med en uppställning på hela 25 personer.

– Turen var fantastisk med sina vackra miljöer och många vätske- och energistationer med grymma volontärer som peppade oss. Vi fick ett enormt stöd hela vägen runt. Vi har fått många frågor från våra avdelningar runt om i Danmark om att följa med oss till hösten igen. Helsingborg välkomnade oss med öppnar armar och vi kommer definitivt tillbaka.

Johanna Gren – miss 100 maraton

Att springa 100 maraton känns helt galet. Att göra det på ett år känns helt omöjligt. Men inte för Johanna Gren som klämde in 110 maraton och två ultralopp under 2018. Hennes blott andra maraton i livet gjorde hon faktiskt på premiärupplagan av Helsingborg Marathon 2014.

Johanna är uppvuxen i Påarp utanför Helsingborg men bor numera inne i Helsingborg. Hennes löparintresse började 2014 när hon bröt upp med sitt ex. Redan 2015 sprang hon 20 halvmaraton, 7 maraton och 2 ultralopp för att inte isolera sig utan för att socialisera med nya bekantskaper och vänner. Det kan tilläggas att mamma och pappa också är rätt glada i att springa många maraton. Tillsammans har de snart gjort 1 500 maraton och ultralopp. Alla är med i Klubb 100 Marathon Sverige.

– Jag har alltid tyckt löpning varit fruktansvärt jobbigt men plötsligt så börjar jag springa längre pass ändå utan att träna på det. Jag tränade inte specifikt till mina första lopp utan bara ställde mig på startlinjen. Min maratonträning har blivit att jag sprungit många lopp vilket varit härligt och sjukt motiverande med alla framsteg som kommer hela tiden. Löpningen är ett sätt att rensa och grubbla över vardagliga saker och världsproblem. Löpningen är min terapi och jag springer för att må bra.

Att hon ställde sig på startlinjen till Helsingborg Marathon var egentligen en ren slump. Hon var anmäld till stafetten med jobbet men alla hoppade av och hon ville så gärna springa på hemmaplan så hon anmälde sig till maran istället.
– Jag tänkte att jag har ju 6 timmar på mig, så orkar jag inte springa kan jag ju bara börja gå.

Helsingborg Marathon har en otrolig publik hela vägen. Banan går igenom Helsingborgs fina delar och den magiska målgången på Gröningen med havet precis intill gör att jag fortsätter springa Helsingborg Marathon år efter år säger Johanna.

Henrik Orre – kungen av Helsingborg Marathon

2014 ställde sig Henrik Orre på startlinjen av den första upplagan av Helsingborg Marathon. Han fick sällskap de första 15 km därefter var det sololöpning till den historiska första segern. En väldigt glad Henrik fick kliva högst upp på pallen och ta emot den exklusiva statyetten som den allra första herrvinnaren. Året efter vann han igen, följt av två andraplatser. 2018 satte sjukdom stopp men 2019 var han tillbaka med ett enda stort mål. Han skulle ta tillbaka segern och resten är som man brukar säga historia.

Henrik är nu 44 år och är inte bara löpare utan även familjefar och till vardags jobbar han som läkare i Lund. Han har alltid älskat att springa och som liten grabb kunde han inte låta bli. – Jag älskade att springa i alla sammanhang, att ta ut mig riktigt rejält och var också ganska snabb. Som barn fanns det alltid massor av tillfällen att springa. Till skolan, under brännbollen, på fotbollsträningen och när vi lekte “tafatt” och på gympan sprang vi 60 meter. Långdistanslöpning sprang han första gången i det prestigefyllda skolloppet Strandängsloppet i Båstad säger Henrik med en glimt i ögat.

– Löpningen betyder otroligt, både mentalt som avslappning och lugn men det ger även energi och kraft. Socialt har jag större delen av mitt umgänge kopplat till löpningen. Jag gillar också själva tävlingsmomentet, att mötas man mot man och se vem som är hårdast när mjölksyran bränner som värst i benen. Trots mina 44 år kan jag fortfarande bli lite bättre, lite snabbare och mer uthållig.

Tusentals träningspass och tävlingar har gett mig massor av härliga minnen. Men det klart lysande minnet är målgången av premiären av Helsingborg Marathon 2014. Jag minns den jublande publiken och vimplarna som vajar över upploppet de sista hundra metrarna. Speakerns röst och förcyklisterna som stod uppradade längs målrakan. Det var stort!

Christina Andersson – från missbrukare till halvmaratonlöpare

”Jag var tvungen att bryta ryggen och nacken, totalt 11 frakturer för att bli drogfri. Men det är det bästa som hänt mig.”

Christina Andersson från Ransäter i Värmland var i över 25 år tung narkoman innan allt tog en ny vändning den 9 april 2009. Då satte hon sig i bilen tillsammans med två vänner. De råkade ut för en allvarlig trafikolycka. När hon låg på sjukhussängen bestämde hon sig för om hon någonsin skulle komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv skulle drogerna läggas på hyllan för gått.

Nu är Christina drogfri sedan 11 år tillbaka och har börjat motionera och springa. 2014 utbildande hon sig till beroendeterapeut och dessutom cyklade hon halvvättern på en treväxlad damcykel. 2016 sprang sin första löpartävling på Vårruset i Örebro. Ett år senare sprang hon både trail och Midnattsloppet i Göteborg.

– Mina mål när jag springer är att komma i mål. Jag är så tacksam att jag kan göra detta efter min historia. Det är absolut ingen självklarhet. Tackar ofta min högre makt att jag fick en andra chans och ser nu världen genom nya ögon. Jag tror inte på Gud men han trodde på mig.

Den 1 september 2018 sprang hon sitt allra första halvmaraton när premiären gick för Helsingborg Halvmaraton och resan har bara börjat.

Neil Lowrie – 3:07:59 till 2:33:39 på 4 år

Den 1 december 2019 lyser solen i Valencia. Vinden är i stort sätt obefintlig och temperaturen är perfekt för att springa fort. På startlinjen till Valencia Marathon står tusentals löpare med en spänd förväntan. Drygt två timmar senare ska det äntligen bli ett nytt svensk rekord på maraton efter 36 långa år. Men den här berättelsen handlar inte om det utan om en gänglig britt som ska springa sitt livs lopp efter bara 4 år med löpträning.

Neil föddes i Darlington, England men kom till Sverige 1985, sju år gammal utan någon större idrottsbakgrund. Under några år höll han på med kitesurfing och hade ingen relation till löpning. Allt började när han fick en startplats i 35-årspresent till Malmö Halvmaraton. Det var hans första lopp och men efter 17 kilometer fick stifta bekantskap med den berömda ”väggen”. Det var en obehaglig känsla som han inte villa uppleva igen. Istället för att lägga löparskorna på hyllan som många andra nog hade gjort valde han istället för att börja träna löpning. Efter några år tröttnade han på att springa runt själv och sökte sig till den lokala löparklubben IS Göta. Inspirationen han fick genom att träna med andra som var lite bättre gjorde att motivationen slog i taken och han utvecklingen i den egna löpningen lät inte vänta på sig.

Den gänglige “britten” har därefter gjort en helt galen resan med personliga rekord efter personliga rekord. Med målmedveten och kontinuitet i sin träning har han gjort en förbättring av sitt personliga rekord på maraton med cirka 37 minuter på 4 år! När han i december 2019 sprang i mål på Valencia Marathon gjorde han det på den fantastiska tiden 2:33:39. Men hans bästa löparminne kommer ifrån Helsingborg Marathon 2017.

– Det var perfekta förhållanden och jag kände mig väldigt stark. Jag fick ett perfekt lopp med en grym avslutning längs med Strandpromenaden där jag kunde dra upp tempot. Andra halvan gick nästan tre minuter snabbare än första och jag slutade på en sjätteplats i min hemmastad vilket kändes väldigt mäktigt säger Neil med ett leende på läpparna.